Chaga har forskats på i moderna kontext sedan 1950. Den har enligt studier ett av de högsta värdena av antioxidanter inom hela svampriket och de menar att den också innehåller stora mängder andra ämne med antioxiderande egenskaper. Många av de hälsoeffekter som har påvisats sig enligt dessa studier beror på dessa höga värden, även om svampen även innehåller andra studerade aktiva ämnen. Många studier pekar på att den har stor potential att förbättra immunförsvaret och motverka kroniska inflammationer, psoriasis och andra hudåkommor, samt reglera blodsocker- och kolesterol-nivåer. Den har enligt studier och tradition också en potentiellt uppiggande effekt. De höga värdena av den antioxiderande föreningen polysackarider tros ofta vara en av orsakerna till att Chaga kan upplevas uppiggande.

Chaga omnämns först för sina läkande förmågor av den traditionella kinesiska medicinens fader Shen Nung, år 2686 före Kristus. Svampen benämndes då som 'Örternas Konung'. Chaga har i århundraden brukats flitigt över stora delar av världen. Det finns dokumenterad användning av Chaga sedan 1100-talet i Sibirien och den har även använts flitigt inom folkmedicin i Korea och Japan. Utöver att dessa forna användare pekade på antiinflammatoriska, immunoreglerande och uppiggande effekter så har den även använts mot magbesvär.